Igår var det elitserien i Mora. På tallheden norr om stan avgjordes tävlingarna med gemensam start för eliten. De allra bästa svenskarna förutom Helena Jansson var på plats och i herrklassen var det dessutom konkurrens från Norska världsmästare.
Det var varvning inne vid målet och den öppna terrängen gjorde det möjligt att följa löparna. Speakergänget höll liv i tävlingen genom GPS sändningen. Inramningen var kanon för oss alla.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite tamt. Varför står inte alla längs avspärrningarna och följer eliten när de varvar. Varför är det inte rungande applåder och massiva hejarop. Varför sitter vi hellre vid vår klubbflagga och fikar?
Vi har en underbar idrott, det finns plats för alla och vi tävlar tillsammans på en gemensam arena, ofta är också någon eller några av de allra bästa på plats.
En stilla fundering, leder det till att vi inte uppskattar eller uppmärksammar eliten som vi borde där ute i skogen när vi verkligen har möjligheten?
I morgon är det medeldistans, jag önskar mig mera av det landslaget mötte när de i våras var i Italien, en publik som i två timmer dansade, sjöng och hejade, dessutom klädda i fantastiska dräkter!
Så kom igen nu orienterare, låt oss hylla de bästa på ett osvenskt sätt!
Ses i Mora!
Annichen
svenskorientering.annichenkringstad 
Den publiken i Italien “en publik som i två timmer dansade, sjöng och hejade, dessutom klädda i fantastiska dräkter” var förmodligen inte orienterare… eller? Men jag hoppas för din skull, för min egen skull, för allas skull, att vi alla kan bli lite mer osvenska.